det finns två av mig, en som bara jag kan känna

Varför känner man känslor som man vet att man inte ska känna.
Varför försöker man inbilla sig något som ändå inte kommer hända.

Är så trött på att ge mig själv falska förhoppningar, att känna pirret i magen, tro att det ska bli något. Även fast jag på riktigt vet hur det kommer sluta.

Vill inte komma över, vill inte sluta fantisera.
Varför blir det aldrig som man tänkt.